Är det tabu att skämmas över sina prestationer?

Vet inte om det vari i mina sociala kretsar norm att sätta fram studentbetyget under studentfesten. Jag gjorde det inte eftersom jag var långt ifrån nöjd över det jag presterade. Jag fick frågor om varför jag inte vill visa mitt betyg och varje gång fick jag med gråten i halsen förklara att nej jag blev inte underkänd, ja betyget kan för vissa vara riktigt bra, över medeltalet faktiskt, men det betyder inte att jag är nöjd med det.

Samma grej med studier, kander och gradur. Även om jag får ett ok vitsord betyder det inte att jag är nöjd med det eller glad.

Är de så jävla svårt att fatta?

Som tur fick jag min gradu tillbaka (ett vitsord jag inte heller kommer att visa någon) och allt som heter vitsord försvinner ur mitt liv. Jag mår inte bra av dem.

Jag märker att alla traumor från skoltiden och universitetet har kommit tillbaka nu då jag börjar packa ihop studierna och ska börja vuxenlivet. Hoppas de snart försvinner sådärheltpåriktigt.

Publicerad 02.06.2017 kl. 15:51

Tystnaden efter gradun

Jag har fått i hop alla mina studiepoäng och gradun är inlämnad.

Det är en väldigt konstig känsla.

I 19 år har jag vetat att jag i augusti/september ska traska i väg till undervisning. Men nu är det jobb som gäller.

Jag leker med tanken om att fortsätta studierna. Men jag vet inte om tanken finns för att jag vill bli forskare eller bara för att universitetet och dess korridorer är en plats där jag känner mig bekväm.

Publicerad 31.05.2017 kl. 15:12

Jag minns när allt brakade ihop

Jag flyttstädar och stötte på mina gamla betyg, bland annat högstadiets avgångsbetyg och studentexamensbetyget. Nästa månad är det meningen att jag ska bli magister.

Det är nu jag inser att jag varit så jävla störd ända sedan högstadiet. Jag presterade och stressade och grät då allt inte gick perfekt. Även om jag fick tior kände jag mig misslyckad på grund av en miljon påhittade orsaker.

Jag stressade mig igenom studentskrivningarna och misslyckades totalt. All min energi gick till att vara rädd att misslyckas och så klart misslyckas en då. Jag sög inte in kunskap utan ångest.

Då skrivningarna var över började universitetet och jag var igen rädd att misslyckas. Jag upplevde min första riktiga hjärtesorg och allt började gå dåligt. Grät mig själv till sömns och funderade om jag var värd någonting. Först nu, ungefär sex-sju år senare börjar jag inse att jag inte är misslyckad och att jag visst är värd någonting.

Efter kandidaten hade jag någon typ av burnout och jag borde ha lugnat ner mig, men allt fick på högvarv. Jobb, studier, jobb, magisteravhandling. Det är nu jag inser att jag borde ha vilat. Att jag inte skulle ha varit misslyckad om jag tagit lite time out från allt.

Jag har träffat en massa människor under de senaste sju åren på universitetet. De flesta vill jag inte längre träffa eftersom de sårat mig eller påminner mig om de som sårat mig. Vänner som gått bakom ryggen eller vänner som ljuger och tystnar när de får höra om självmordstankar.

Men samtidigt har jag träffat människor som gjort mig lycklig och älskad.

De är dem jag ska fundera på och inte de som fått mig att må dåligt. Hur ska jag lyckas glömma allt de hemska som jag varit med om och som jag inte kan sluta tänka på? Är det tid som krävs?

Jag hoppas att det nya kapitlet i mitt liv som innebär flytt, sambo, kärlek och arbetsliv hjälper och får mig att sluta älta.

Publicerad 29.05.2017 kl. 17:25

Sommarens to do

  • Bli bekväm med mig själv och i mig själv.

Publicerad 22.05.2017 kl. 10:30

Litteratursommaren

Då gradu och annat studiestuff är förbi är det igen dags att läsa litteratur utan 20 sidor källhänvisningar.

Muutaman töhryn tähden. Har ämnat läsa den här typ sedan den publicerades men det har aldrig blivit av. Plockade hem ett exemplar i höstas och nu fan i mig ska jag ta tag i det.

Isänmaan asialla - Matkaopas syrjäytettyjen Suomeen. En kan aldrig ha för mycket samvetskval över att ha fötts i en medelklass familj där föräldrarna läste nattsagor och sett till att vi har det möjligt att köra vår egen grej. 

Rakkaus niiku. Det är ju en obligatorisk generationsgrej att läsa denna.

Istället för grindcore. Ska söka fram denna och inspireras då inspiration behövs.

Guns, germs and steel. Lite weltschmerz hör till sommaren.

Publicerad 17.05.2017 kl. 15:01

”btw kolla så snygg hon är”

Jag ser sjukt ofta att någon  beskriver utseendet på ens vänner. Typ ”så snygg hen är”, ”visst är hen en babe” ”kolla vad min snygga vän gjort” ”… och dessutom är hen ju snygg också” etc etc etc.

Varför?

Varför är det värt att anmärka att någon är snygg hela tiden? Speciellt då det inte har något med själva innehållet att göra. Är det relevant att någon är snygg då en t.ex. skrivit en pjäs?? Nej.

Visst är det kul att ge/få komplimanger. När det är relevant.

Publicerad 09.05.2017 kl. 12:43

Varför förföljer Samlingspartiet mig?

Mitt fb- och instagramflöden är fulla av samlingspartisters valreklam.

Samlingspartiet wtf?

Fb vet tydligt och klart något om mig och mina politiska åsikter som inte jag vet.

Publicerad 02.04.2017 kl. 23:15

Vecka 13

På måndag tänkte jag vakna med ångest över den kommande veckan.

På tisdag ska jag skriva gradu men jag kommer inte att göra det utan kommer att ligga i sängen framför datorn och läsa vauva.fi.

På onsdag börjar jag peppa inför veckoslutet eftersom det bara är två dagar kvar till lördag. Tjohej. Jag tänkte också ta och yoga lite.

På torsdag ska jag skriva gradu men jag kommer inte att göra det utan kommer att ligga i sängen framför datorn och läsa vauva.fi.

På fredag dricker jag en flaska vin och funderar på livet och om det här faktiskt är värt det och borde jag ha valt amk så jag får skriva mitt slutarbete med krita typ.

På lördag skriver jag gradu. Helt pårige.

På söndag har jag ångest över kommande veckan då jag ägnar 100% av veckan till gradu.

Fullt upp med andra ord! Jag har ett så jävla hektiskt liv hörrni.

Publicerad 27.03.2017 kl. 09:23

Hipsterbegär

Publicerad 25.03.2017 kl. 15:25

Lönis om en vecka men här sitter jag och webbfönstershoppar

Publicerad 24.03.2017 kl. 12:52

Jag har blivit en 30+ tvåbarnsmamma som tycker lokala köpcentret är passligt spännande som lördagsäventyr

Jag har nämligen blivit med Pinterest. Fy fan vad pinsamt. Jag som trodde jag skulle vara Tumblr-trogen till I die.
Publicerad 22.03.2017 kl. 15:33

Elvis lever?

Diskade över en veckas disk och lyssnade på Salaliittojen ilta som kom på Yle i fjol men som jag lyckats missa.

 

Ibland känns det riktigt bra att veta att en inte är helt galen ändå, även om det ibland känns så.

(Min favorit konspirationsteori är att alla hatar mig och leker min kompis så att de någon dag kan såra mig riktigt ordentligt.)

Publicerad 14.03.2017 kl. 00:12

Det nalkas tydligen val

En vet att det är val då ens fb-feed är fylld av pruttgurtiga (sfp-)kandidater och varannan notification är en inbjudan att gilla deras kampanjsida.

Ja ba

För övrigt är det här det första valet på läänge där jag faktiskt måste fundera mellan två partier. Ska jag övergiva vänstern och go pink eller köra med ett lite säkrare kort?

Väntar med spänning på kandidattesterna (OBS DET HETER INTE VALMASKIN. Och pls kolla in terminologin innan ni börjar spämmä facebook) och inse att jag inte vet ett skit om kommunalpolitik. Alltid lika kul.

Men åtminstone har jag bättre koll än nazin från Uleåborg som tror kommunerna bestämmer om flyktingar och att hon tävlar mot en kandidat som ställe rupp i Helsingfors.

Publicerad 07.03.2017 kl. 09:24

Fredag

Aina pitäny sängyn petausta turhana Sunlaiset joko murheena tai murhana

Publicerad 24.02.2017 kl. 16:36

Enter a title

Publicerad 23.02.2017 kl. 17:00

Hen som i höna.

Jag tycker typ om brunscher.